Varför verkar Gud så grym mot människor?

I Gamla testamentet läser vi många berättelser om människor och hela nationer som drabbades av tunga konsekvenser. De här berättelserna lämnar ofta en tyngd i hjärtat och en tyst fråga: är Gud verkligen så grym? Det är en ärlig fråga, och den förtjänar en ärlig och lugn granskning.

En helt annan värld

Låt oss börja med att påminna oss om hur annorlunda den antika världen var. Den var ingen trygg plats. Grymheten fanns överallt, livet var kort och för de flesta också mycket hårt. Vad vi än tycker om de tiderna bör vi läsa dem med den bilden i åtanke.

In i den världen valde Gud ut en nation för att föra sin vilja vidare till de andra och skapa lag och ordning bland människor. Israel fick Toran och Guds egen omsorg, vilket gjorde nationen till ett heligt föredöme för resten av världen. Under många århundraden försökte Gud tålmodigt om och om igen leda mänskligheten mot något bättre.

Det är värt att lägga märke till hur långt mänskligheten har kommit sedan dess, från tider då barn brändes på altare och då övergrepp, slaveri och orättvisor var vardagsmat. Gud har kontroll över allt, men han vill ändå att människor ska växa. Han vill inte förgöra oss. Han vill föra oss till en bättre framtid. Och som historien visar är det mycket svårt att vända människors hjärtan mot godhet, ärlighet och osjälviskhet, eftersom människor hela tiden faller tillbaka i det gamla mörkret.

Låt oss se vad profeterna säger, i den ordning de levde, och låta deras egna ord visa vad som hände.

Amos: en varning om grymhet människor emellan

Amos talade på 700-talet f.Kr., först till nationerna runt Israel och sedan till Israel självt. Han börjar med hur de behandlade varandra. Ammon, ett grannfolk, hade gått i krig för att utvidga sina gränser och hade gjort något fruktansvärt mot de svagaste:

13Så säger Herren:

”För Ammons tre, ja, fyra överträdelsers skull

kommer jag inte ändra mig,

eftersom de skurit upp gravida kvinnor i Gilead,

då de ville utvidga sina gränser.

( Amos 1:13 )

Sedan vänder sig Amos till Guds eget folk. De var också skyldiga, och listan som följer handlar om pengar och makt som användes mot de fattiga:

6Så säger Herren:

”För Israels tre, ja, fyra överträdelsers skull

kommer jag inte ändra mig,

eftersom de har sålt den rättfärdige för pengar

och den fattige för ett par skor.

7De trampar ner de svaga i jordens stoft2:7 Grundtextens innebörd är osäker.

och vägrar de förtryckta deras rätt.

Far och son går till samma flicka

och vanhelgar så mitt heliga namn.

( Amos 2:6-7 )

Jeremia: ett långt tålamod och en sorg

Jeremia tjänade som profet i Jerusalem under de sista decennierna innan staden föll för Babylon, omkring 600 f.Kr. Många i hans folk hade vänt sig till tillbedjan av Baal och Molok, och barn offrades på altare. Lägg märke till hur Gud talar om detta. Det var något han aldrig hade begärt och aldrig ens hade tänkt:

5De har byggt offerplatser till Baal för att bränna sina barn som brännoffer, något som jag aldrig befallt eller talat om eller ens haft i mina tankar.

( Jeremia 19:5 )

Profeten beskriver också ett land som led på grund av hur folket levde:

10Landet är fullt av äktenskapsbrytare,

för deras skull ligger landet i sorg

och betesmarkerna är uttorkade.

Deras strävan är ondska

och deras styrka det som är orätt.

( Jeremia 23:10 )

Jeremia påminner sedan folket om hur länge Gud hade talat till dem. I tjugotre år hade han varnat dem, och Gud hade sänt andra profeter före honom:

3Sedan Josias, Amons sons, trettonde regeringsår och fram till idag, under tjugotre år, har Herrens ord kommit till mig. Jag har gång på gång talat till er, men ni har inte lyssnat. 4Gång på gång har Herren under årens lopp sänt er sina profeter, men ni har vägrat att lyssna till dem 5när de sagt: ”Vänd om, var och en från sin onda väg och från allt ont ni gör. Då får ni bo kvar i landet, som Herren för alltid har gett er och era förfäder.

( Jeremia 25:3-5 )

Konsekvenserna, när de kom, var inte tänkta att bli slutet på berättelsen. Gud gav sitt folk detta löfte om omsorg vid sidan av tillrättavisningen:

11För jag är med dig,

säger Herren,

för att rädda dig.

Jag ska utplåna alla de folk

bland vilka jag har skingrat dig.

Men dig ska jag inte utplåna.

Jag ska tukta dig, men med rättvisa

– helt ostraffad ska jag inte släppa dig.’

( Jeremia 30:11 )

Han förklarar också varför tillrättavisningen behövdes, och talar milt till människor som kände smärtan och inte förstod den:

15Varför klagar du över din skada

och över din obotliga smärta?

För att din skuld var så stor

och dina synder så många

har jag gjort dig detta.

( Jeremia 30:15 )

Och det finns ett löfte om att allt en dag ska bli begripligt:

24 Herrens brinnande vrede vänder inte

förrän han fullbordat sina planer.

I kommande dagar ska ni förstå det.

( Jeremia 30:24 )

I nästa kapitel ser vi hjärtat bakom allt. Även när Gud tillrättavisade Israel talar han om nationen som en förälder talar om ett älskat barn:

20Är inte Efraim min älskade son,

mitt käraste barn?

Trots att jag ofta går till rätta med honom

tänker jag ständigt på honom.

Mitt hjärta ömmar för honom,

och jag måste förbarma mig över honom, säger Herren.

( Jeremia 31:20 )

Människor på Jeremias tid brukade säga att barn får lida för vad deras föräldrar gjort. Gud svarar att var och en är ansvarig för sina egna val:

30Var och en ska nämligen dö för sin egen synd. Den som äter sura druvor får själv ömma tänder.

( Jeremia 31:30 )

Senare, när Jerusalem var på väg att falla, talade Jeremia igen om altarna i Ben-Hinnoms dal, där barn offrades åt guden Molok, och Guds sorg över detta är tydlig:

35De har byggt offerplatser till Baal i Ben-Hinnoms dal för att offra sina söner och döttrar till Molok, fastän jag aldrig gett dem någon sådan befallning eller ens kunnat tänka mig att de skulle göra något så avskyvärt. Så har de nu fått Juda att synda.

( Jeremia 32:35 )

Hesekiel: skälen läggs fram

Hesekiel var en profet bland de människor som redan hade förts bort från Jerusalem till Babylon. Hans budskap beskriver vad som hände hemma i staden. Först en bild av ett land fyllt av våld:

23Gör i ordning kedjor,

för landet är fullt av blodsutgjutelse

och staden full av våld.

( Hesekiel 7:23 )

Folket intalade sig också att Gud varken såg eller brydde sig. Gud svarar att han ser allt:

9Han svarade mig: ”Israels och Judas synd är mycket stor, och landet är fullt av blodsutgjutelse och staden full av laglöshet. De säger: ’Herren har övergett landet, Herren ser inget.’

( Hesekiel 9:9 )

Hesekiel varnar för de hårda domar som skulle komma över Jerusalem och för ett överraskande syfte med dem: de överlevande skulle komma till Babylon, och deras berättelser skulle visa de bortförda att inget hade hänt utan orsak.

21Så säger Herren, Herren: Värre ska det bli när jag sänder mina fyra fruktansvärda domar: svärd, hungersnöd, vilddjur och pest, för att utrota både människor och djur. 22Några kommer dock att överleva och föras bort, både söner och döttrar. De ska komma till er, och när ni ser hur de lever och handlar, ska ni finna tröst för det onda som jag har låtit drabba Jerusalem, för allt som jag har låtit komma över det. 23Ni ska finna tröst i att se hur de lever och handlar. Då ska ni inse att jag inte utan orsak har gjort allt vad jag har gjort där, säger Herren, Herren.”

( Hesekiel 14:21-23 )

Gud talar också om sina egna barn som offrades åt avgudar, vilket han upplevde som ett svek:

20Du tog dina söner och döttrar, dem som du hade fött åt mig, och offrade dem till mat åt dessa. Räckte det inte med din prostitution? 21Måste du också slakta mina barn och offra dem åt avgudarna?

( Hesekiel 16:20-21 )

Och han påminner folket om Sodom, en stad känd för sitt öde. Skälet som anges kan komma som en överraskning. Det var inte bara våld, utan stolthet, bekvämlighet och att man vände ryggen åt de fattiga:

49Detta var din syster Sodoms synd: hennes och hennes döttrars högfärd, överflöd av mat och bekymmerslös ro, och de hjälpte inte den svage och fattige. 50De blev högfärdiga och gjorde vad jag har avsky för. Därför gjorde jag slut på dem när jag såg det.16:50 Eller: Därför gjorde jag slut på dem, som du har sett.

( Hesekiel 16:49-50 )

Slutligen räknar Hesekiel upp, ett efter ett, de oförrätter som fyllde Jerusalem: ledare som mördade, änkor och faderlösa som utsattes för orätt, falska anklagelser som skickade oskyldiga människor i döden och grymhet inom familjen:

6Varje ledare i Israel som bor hos dig använder sin makt till att utgjuta blod. 7Fäder och mödrar visar man inte respekt hos dig, invandrare förtrycks, och faderlösa och änkor behandlas illa. 8Mina heliga ting föraktar du, och mina sabbater vanhelgar du. 9Hos dig finns män som förtalar för att utgjuta blod. Hos dig håller man offermåltider på bergen, och hos dig bedriver man otukt. 10Hos dig vanärar man sina fäders bädd och kränker kvinnor när de har sin menstruation. 11Man gör avskyvärda ting med sin nästas hustru och skamlig otukt med sin sonhustru, man kränker sin syster, sin fars dotter. 12Hos dig tar man emot mutor för att utgjuta blod, hos dig ockrar man och tar ut oskälig ränta. Du plundrar din nästa med våld, och mig har du glömt, säger Herren, Herren.

( Hesekiel 22:6-12 )

Vad vi kan ta med oss

När vi läser dessa texter i ordning blir bilden tydligare. Det som drabbade dem föregicks av långa varningar. Det följde på verklig grymhet, särskilt mot de svaga och de unga. Och det kom från en Gud som talar om sitt folk som sina älskade barn, som inte gläder sig åt att tillrättavisa dem och som fortsätter att lova en framtid efteråt.

Det fanns mycket svåra tider, när Gud arbetade för att vända människor tillbaka och göra den här världen till en bättre plats. Vi har kommit långt sedan dess, och ändå finns det fortfarande mycket att reparera bland oss i dag.

Lidandet är en del av den här brutna världen, och Nya testamentet döljer det inte. Det säger oss också att Gud inte stod långt ifrån det. I Jesus trädde han in i den, och de som följer honom upptäcker att till och med svårigheter kan visa hans liv:

10Vi bär alltid Jesus död i vår kropp, för att också Jesus liv ska bli synligt i vår kropp.

( 2 Korintierbrevet 4:10 )

Kanske är det bästa svaret på de frågor som de här sidorna väcker ett ödmjukt: att läsa långsamt, att lita på att Guds tålamod är större än vi kan se och att be honom göra oss till en del av reparationen.