Jakob brottades med Gud och vann. Vad betyder det?
När Jakob var på väg hem för att möta sin bror Esau brottades han med Gud hela natten, och i gryningen fick han veta att han hade vunnit. Vad betyder det? Hur kan en vanlig människa vinna över Gud?
Natten vid floden
Jakob var på väg tillbaka efter tjugo år borta. Han hade en gång lämnat hemmet därför att Esau ville döda honom. Nu fick han höra att Esau kom för att möta honom med en armé:
6Budbärarna återvände med nyheten att Esau redan var på väg för att möta Jakob tillsammans med fyrahundra man. 7Jakob blev alldeles utom sig av skräck. Han delade sin familj och hjordarna och kamelerna i två grupper.( 1 Moseboken 32:6-7 )
Den natten skickade Jakob över floden Jabbok med sin familj och stannade själv kvar ensam:
24Han blev kvar där ensam, och en man brottades med honom till gryningen. 25När denne såg att han inte kunde vinna kampen, slog han till Jakob på höften så att den gick ur led när de brottades med varandra.26Sedan sa han: ”Släpp mig, för dagen gryr!” Men Jakob svarade: ”Jag tänker inte släppa dig förrän du välsignar mig.” 27”Vad heter du?” frågade mannen32:27 Översättningen mannen följer v. 24; enligt grundtexten är det bara han i v. 27-29. Fortsättningen visar att det sedan gick upp för Jakob att han brottats med Gud själv.. ”Jakob”, svarade han. 28”Du ska inte längre heta Jakob”, sa mannen. ”Du ska heta Israel32:28 Israel betyder han kämpar med Gud., för du har kämpat med både Gud och människor och segrat.”( 1 Moseboken 32:24-28 )
Lägg märke till vad berättelsen säger. Den säger inte att Jakob övervann Gud. Mannen kunde inte avsluta kampen, och med en enda beröring av höften visade han vem som verkligen var starkast. Det Jakob vann var en välsignelse, eftersom han inte ville släppa taget förrän han fick den. För att förstå varför just den här natten är viktig måste vi se vem Jakob hade varit, och profeten Hosea hjälper oss att göra det.
Hosea håller upp en spegel
Hosea levde många århundraden senare och talade till Israel, folket som härstammade från Jakob och hade glidit bort från Gud. Han återberättade Jakobs liv så att de skulle kunna se sig själva i det:
2Men Herren ska gå till rätta med Juda,straffa Jakob för hans levnadssättoch vedergälla honom för vad han gjort.3I moderlivet grep han tag i sin brors häl,12:3 Eller …bedrog han sin bror (gripa tag i någons häl var ett uttryck för bedrägeri/svek).och som vuxen man kämpade han med Gud.4Han kämpade med ängeln och vann seger.Han grät och bad honom om nåd.I Betel mötte han Gud,där talade han med honom12:4 Enligt den masoretiska texten med oss. Här följer översättningen Septuaginta..5 Herren, härskarornas Gud,Herren är hans namn.6Men du måste återvända till din Gud,bevara nåd och rättoch alltid hoppas på din Gud.( Hosea 12:2-6 )
Hosea nämner kampen och ränkerna, men han minns också att Jakob grät och bad om nåd. Han avslutar med en inbjudan, inte en dom: ”vänd tillbaka till din Gud”.
Ett liv av att gripa efter
Jakobs namn är förknippat med ögonblicket då han föddes, när han kom ut med handen runt sin tvillingbrors häl. Innan tvillingarna föddes hade Gud sagt något till deras mor som är viktigt här:
23 Herren svarade henne:”Det finns två folk i din livmoder,två folkstammar ska skiljas från dig.Den ena kommer att bli starkare än den andra,och den äldre ska tjäna den yngre.”( 1 Moseboken 25:23 )
Jakob behövde inte ränka för att få det som Gud redan hade planerat. Men det gjorde han. Han köpte Esaus förstfödslorätt medan brodern var utsvulten:
31”Det kan jag väl göra, om jag får byta den mot din förstfödslorätt”, svarade Jakob. 32”Jag håller ju på att dö. Vad har jag för nytta av förstfödslorätten?” sa Esau. 33”Ja, lova då med ed att den är min”, sa Jakob. Esau svor en ed och sålde därmed sin förstfödslorätt till Jakob.( 1 Moseboken 25:31-33 )
Senare bedrog han sin blinde far Isak genom att låtsas vara Esau, för att få den välsignelse som var avsedd för den förstfödde:
19”Jag är Esau, din förstfödde”, sa Jakob. ”Jag har gjort som du sa till mig. Sitt nu upp och ät av mitt villebråd, så att du kan välsigna mig sedan.”( 1 Moseboken 27:19 )
När han arbetade för sin morbror Laban hittade han ett listigt sätt att bygga upp sina egna hjordar på Labans bekostnad. Laban hade också behandlat honom orättvist, men Jakob svarade på list med list:
41Varje gång de kraftiga tackorna skulle para sig, lade han fram de strimmiga grenarna i hoarna, så att de parade sig framför dem. 42Men när de svaga djuren skulle para sig, lade han inte dit dem. Så fick Laban de svaga djuren och Jakob de starka.( 1 Moseboken 30:41-42 )
Och till sist lämnade han Labans hus i hemlighet, utan att säga adjö:
20Jakob bedrog också araméen Laban genom att ge sig iväg utan förvarning. 21Han flydde med alla sina ägodelar, gick över floden Eufrat och till Gileads bergsbygd.( 1 Moseboken 31:20-21 )
Allt detta skedde efter att Gud hade talat till honom i en dröm och lovat att vara med honom:
15Jag är med dig och ska skydda dig vart du än går och jag ska föra dig tillbaka till detta land. Jag ska aldrig överge dig. Det jag har lovat dig ska jag också göra.”( 1 Moseboken 28:15 )
Jakob litade inte på det löftet. Han försökte säkra välsignelsen på egen hand.
Att brottas mot vägen
På så sätt kämpade Jakob mot Gud långt före den där natten vid floden. Han motsatte sig den väg som Gud hade stakat ut för honom och försökte nå målet på sitt eget sätt. Kung David beskriver, i en psalm om vad det kostar att stå emot Gud och om lättnaden i att bli förlåten, vad Gud erbjuder i stället:
8”Jag vill vägleda och undervisa dig på den väg du ska gå.Jag ska ge dig råd,och jag ska följa dig med min blick.9Var därför inte som en häst eller mula utan förstånd,som måste styras med tygel och betselför att den ska komma till dig.”( Psaltaren 32:8-9 )
Gud vill inte släpa oss med som ett envist djur. Han erbjuder sig att leda oss, om vi låter honom.
Han bad, och Gud gav
Ändå ville Jakob inte släppa taget förrän han blev välsignad, och Gud gav honom välsignelsen. Han fick ett nytt namn, Israel, och hans tolv söner blev de tolv stammarna i ett helt folk. När han till sist träffade Esau försvann hans största fruktan:
4Då sprang Esau fram för att möta honom. Han kastade sig om halsen på honom och omfamnade honom och kysste honom och de grät båda.( 1 Moseboken 33:4 )
Men folket som bar hans namn följde ofta hans gamla mönster: att glida bort, kämpa emot och sedan vända tillbaka. Många århundraden senare talade Gud om det genom Jesaja:
2Hela dagen har jag räckt ut mina händermot ett trotsigt folk,som vandrar på den orätta vägenoch följer sina egna planer,3ett folk som ständigt förolämpar mig rakt i ansiktet.De bär fram offer i trädgårdaroch tänder rökelse på tegelaltaren.4De håller till i gravaroch tillbringar nätter i hemliga nästen,de äter griskött och har oren köttsoppa i sina kärl.( Jesaja 65:2-4 )
Guds armar var öppna ”hela dagen”. Det är samma tålamod som Jakob mötte vid floden.
En Son som inte brottades
Många år senare uppträdde en person som inte kämpade emot Guds väg. Natten före sin död bad Jesus i en trädgård och bad att det lidande som väntade skulle tas ifrån honom. Sedan gav han sig hän åt Faderns plan:
39Sedan gick han lite längre bort och föll ner på sitt ansikte och bad: ”Min Fader, om det är möjligt, så låt mig slippa denna bägare26:39 Bägare stod för Guds dom redan i det gammaltestamentliga språkbruket. Jfr även Joh 18:11.. Men låt det bli som du vill, inte som jag vill.”( Matteus 26:39 )
Där Jakob brottades för att få sin vilja fram, lät Jesus sin vilja ge vika. I honom ser vi hur vägen ser ut när den går utan strid.
Vad det betyder för oss
Vi behöver alltså inte brottas med Gud. David skrev om vad det kostade honom att stå emot, och om vad han fann när han till sist slutade gömma sig:
3Så länge jag teg tynade jag borti min dagliga klagan.4Både dag och natt fanns din tunga hand över mig.Min livskraft torkade bort som i hettan av en varm sommardag. Séla5Då bekände jag min synd för dig.Jag dolde inte min skuld.Jag sa: ”Jag vill bekänna mina överträdelser för Herren.”Och du förlät mig min syndaskuld. Séla( Psaltaren 32:3-5 )
Det är den inbjudan som Hosea upprepade för Israel: vänd tillbaka. Och Ordspråksboken uttrycker det enkelt:
5Förtrösta helhjärtat på Herrenoch lita inte på ditt eget förstånd.6Var du än går, tänk på honomså ska han jämna vägen för dig.( Ordspråksboken 3:5-6 )
Liksom Jakob kan vi bli hållna av Gud under en lång natt. Det glada budskapet är att han inte är vår motståndare i kampen. Han är den som vi egentligen ber om välsignelsen.
Copyright © 2015 av Biblica, Inc.®
Utgiven med tillstånd från Biblica, Inc.® Alla rättigheter förbehållna över hela världen.