Hoppa till huvudinnehåll

Varför bad Gud om att djur skulle dödas som offer och syndoffer?

En ödmjuk man knäböjer med böjt huvud vid ett stenaltare med ett offerlamm, för att illustrera att Gud värderar ett uppriktigt, ödmjukt hjärta högre än rituella offer.

När vi läser Bibelns detaljerade anvisningar om djuroffer på altaret känner många av oss obehag. Det är svårt att förstå hur Gud kan glädjas åt att oskyldiga djur dör, eller varför förlåtelse skulle ha något med det att göra. Det är ärliga frågor, och de förtjänar en varsam och lugn genomgång.

Det började med människorna

De första offren i Bibeln kommer från Kain och Abel. Texten säger inte att Gud bad dem att ta med något. De kom med gåvor av egen vilja:

3En gång kom Kain med en del av sin skörd av frukt som offergåva till Herren. 4Också Abel kom med de feta köttstyckena från sina förstfödda lamm. Herren såg med välbehag på Abel och hans offer,
( 1 Moseboken 4:3-4 )

Det är lätt att dra slutsatsen att Gud föredrar djur framför frukt. Men se vad Gud säger till Kain efteråt. Han talar inte om slaget av gåva. Han talar till Kains hjärta, med verklig ömhet:

7Om du gör rätt är du ju accepterad, men om du inte gör rätt, lurar synden vid dörren. Synden åtrår dig, men du ska råda över den!”
( 1 Moseboken 4:7 )

Det som betydde något var hur var och en kom till Gud. Abel kom med ”det bästa” av vad han hade, och Kain kom med ”en del” av sin gröda.

Vad Gud alltid har velat

Genom hela Bibeln säger Gud samma sak om offren. Han söker det hjärta som finns bakom dem. Det säger han genom profeten Hosea:

6Jag vill hellre ha nåd än slaktoffer,
kunskap om Gud hellre än brännoffer.
( Hosea 6:6 )

Kung David lärde sig samma sak när han bad efter ett allvarligt svek:

18Slaktoffer behagar dig inte
om jag skulle ge dig sådana,
och brännoffer bryr du dig inte om.
19Offret till Gud är en förkrossad ande,
och den som i sitt inre är förkrossad och bedrövad
föraktar du inte, Gud.
( Psaltaren 51:18-19 )

Profeten Jesaja förklarar vad som händer när offer bärs fram utan ett ödmjukt hjärta. Gud bryr sig mer om den som ”bävar för mitt ord” än om gåvan:

2Allt detta har ju min hand gjort,
ja, så har allt blivit till, säger Herren.
Men jag tar mig an den ödmjuke och förkrossade,
den som bryr sig om mitt ord.
3Man slaktar tjurar och dödar en människa,
offrar ett lamm och bryter nacken på en hund,
kommer med matoffer och bär fram grisblod,
offrar rökelse och hyllar en avgud.66:3 Ordparen är svårtolkade i grundtexten, men troligtvis är innebörden att folket lika ofta följer offerreglerna som att de bryter dem och gör något förbjudet.
De har valt att gå sin egen väg
och har sin innerliga glädje i vidrigheter.
( Jesaja 66:2-3 )

Och Mikas folk ställer frågan rakt ut. Vad kan vi komma med? Tusentals baggar? Våra egna barn? Guds svar är enkelt och vänligt:

7Skulle Herren finna behag i tusentals baggar
och tiotusentals floder av olja?
Skulle jag offra min förstfödde för min överträdelse,
frukten av min kropp för en synd i mitt liv?
8Han har låtit dig veta, o människa,
vad det goda är för något.
Ingenting annat begär Herren av dig än
att du gör det som är rätt,
älskar barmhärtighet
och lever ett liv i ödmjukhet inför din Gud.
( Mika 6:7-8 )

Varför blod över huvud taget?

Om Gud inte ville ha offer för deras egen skull, varför fanns då systemet? Bibeln förklarar att det skulle visa hur allvarlig synden är och vad den kostar, och samtidigt visa hur Gud ger en väg till att bli upprättad inför honom:

11För varje varelses liv finns i blodet och jag har gett er blodet till att stänka på altaret till försoning för er. Det är blodet som ger försoning därför att det är liv.
( 3 Moseboken 17:11 )

Samtidigt är Bibeln ärlig med att systemet hade sina begränsningar. Det kunde peka mot förlåtelse, men det kunde inte fullborda verket:

9Det är en bild som syftar på vår egen tid, då man bär fram gåvor och offer som inte kan göra samvetet fullkomligt hos den som offrar.
( Hebreerbrevet 9:9 )
3Men nu fortsätter i stället dessa offer att år efter år påminna om synderna. 4Blod från tjurar och getter kan ju aldrig ta bort synder.
( Hebreerbrevet 10:3-4 )

Djuroffren var som en skugga, en påminnelse om synden år efter år. De kunde inte förvandla ett människohjärta.

En bättre väg, given i kärlek

Därför gjorde Gud något märkligt. Han bad oss inte att ta med något mer. Han gav något själv:

16Så älskade Gud världen att han gav den sin ende Son, för att de som tror på honom inte ska gå förlorade utan ha evigt liv.
( Johannes 3:16 )
8Men Gud bevisade hur mycket han älskade oss genom att Kristus dog för oss medan vi fortfarande var syndare.
( Romarbrevet 5:8 )

Jesus berättade en liknelse om detta. En jordägare skickar sin älskade son till de människor som arrenderar hans mark, i hopp om att de ska visa honom respekt. Det är en bild av hur Gud sände Jesus, och av vad som hände sedan:

13’Vad ska jag göra?’ sa ägaren. ’Jo, jag sänder min egen älskade son. Honom visar de väl respekt för.’
14Men när lantbrukarna fick se sonen, sa de till varandra: ’Här kommer arvtagaren. Kom så dödar vi honom, och då blir arvet vårt!’
( Lukas 20:13-14 )

I det gamla systemet bar en präst först fram ett offer för sina egna synder och sedan för folkets. Jesus var utan synd. Han behövde inte offra något för sin egen skull, och han bad inte om blod från oskyldiga djur. Han gav sig själv, i full enighet med Faderns vilja, en gång för alla:

27Han behöver inte som de andra översteprästerna varje dag först offra för sina egna synder och sedan för folkets. Nej, det gjorde han en gång för alla, när han offrade sig själv.
( Hebreerbrevet 7:27 )
12En gång för alla gick han in med blod i helgedomen, inte med blod från getter och kalvar,9:12 Jfr 3 Mos 16:14-15. utan med sitt eget blod, och åstadkom så en evig återlösning.
( Hebreerbrevet 9:12 )

Vad detta betyder för oss

Tyngden vi känner i dessa berättelser speglar hur tung syndens kostnad verkligen är. Det betyder inte att Gud är grym. Det är en kostnad som han själv valde att bära, så att vi inte skulle behöva bära den ensamma.

Inbjudan är därför en vänlig inbjudan. Vi är välkomna att komma till Gud precis som vi är och att ärligt berätta för honom var vi har gjort fel:

9Men om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.
( 1 Johannesbrevet 1:9 )

Om vi gör det upptäcker vi att offret redan har burits fram för oss, och att det han söker är ett hjärta som är villigt att komma hem.

nuBibeln (NUB)