Stolthetens roll och sann tro

Människor vill av naturen känna sig respekterade och värdefulla, och det är grunden för deras självkänsla. Stolthet är en vanlig känsla som får människor att vilja visa upp vad de har åstadkommit och bidragit med i livet. Det är inte förvånande att Bibeln på många ställen talar om ”stolthet” och ”högmod”. Ofta bortser vi från sådana ställen och avfärdar dem som något som inte gäller oss. Men låt oss se lite närmare på saken.

32Om du burit dig dumt åt

och upphöjt dig själv,

eller planerat något ont,

så håll handen för munnen.

( Ordspråksboken 30:32 )

5Han ödmjukar dem som bor där uppe

i den högt belägna staden.

Han slår ner den, jämnar den med marken,

krossar den till grus.

( Jesaja 26:5 )

17för att hindra människan från ogärningar,

för att hålla henne borta från högmod.

( Job 33:17 )

I vardagen skiljer vi mellan två slags stolthet: en negativ, som uttrycks i fraser som ”den personen var för stolt för att hjälpa till”, och en positiv, som uttrycks i fraser som ”Bra jobbat, jag är så stolt över dig!” Det senare uttrycket är mycket vanligt i familjelivet, där föräldrar vill motivera sina barn att hålla ut, utvecklas och växa upp till respekterade människor. Oavsett om vi uttrycker beröm eller fördömande har båda slagen av stolthet en gemensam grund. Låt oss se på de vanligaste definitionerna av stolthet:

1. En känsla av djup glädje eller tillfredsställelse som kommer av egna prestationer, av prestationer hos dem man står nära, eller av egenskaper eller ägodelar som många beundrar
2. Medvetenhet om sin egen värdighet.

Båda definitionerna ovan har en gemensam grund i egenskaper som kretsar kring det egna jaget. ”Stolthet” speglar egen förmåga eller egna prestationer, i motsats till att förlita sig på andras hjälp.

10Högfärd leder till gräl,

men den som lyssnar till råd är vis.

( Ordspråksboken 13:10 )

Som vi ser fördöms sådan självcentrerad stolthet skarpt i Bibeln, gång på gång. Här är bara några exempel:

12De ropar, men han svarar inte

på grund av de ondas arrogans.

( Job 35:12 )

28Du räddar det folk som är förnedrat,

men du förödmjukar de stolta.

( 2 Samuelsboken 22:28 )

6 Herren är den högste, men han ser till de låga.

De stolta genomskådar han redan på långt håll.

( Psaltaren 138:6 )

Innan vi drar någon slutsats, låt oss se på Bibelns berättelse om den babyloniske kungen Nebukadnessar, som blev högmodig över resultatet av det han hade åstadkommit.

27och sa för sig själv: ”Är inte detta det stora Babylon, som jag själv har byggt till ett kungligt residens, med min mäktiga kraft, till mitt majestäts ära!”

( Daniel 4:27 )

Även om de flesta av oss inte är kungar och våra prestationer kanske inte är storslagna, säger eller tänker vi ofta: ”Jag byggde det här huset med mina egna händer”, eller ”Jag skapade ett så framgångsrikt företag”, eller ”Jag vann den här matchen över någon annan”, och vi är stolta över våra ansträngningar. Är det inte rimligt att känna sig stolt när vi har lagt ner så mycket möda på något som är viktigt för oss, vare sig det gäller att få ett bra jobb, bygga en stark familj eller vinna ett lopp?

Författaren till den välkända vishetsboken i Bibeln, ”Predikaren”, insåg att personliga egenskaper och färdigheter inte ensamma avgör hur det går i livet.

11Vidare såg jag under solen:

Det är inte de snabba som vinner loppet

eller den starkaste som segrar i striden,

inte heller de visa som har bröd,

inte de kloka som blir rika

och inte de lärda som lyckas.

Nej, alla är de beroende av rätt tid och tillfälle.

( Predikaren 9:11 )

Det verkar alltså som om framgång inte är garanterad ens för dem som lägger ner stor möda på arbete, utbildning eller träning. Om vi går framåt till Nya testamentets tid säger Jesus att ingenting undgår Guds uppmärksamhet, oavsett hur viktig eller obetydlig en händelse kan verka:

29En sparv säljs ju för en kopparslant, men ingen av dem faller död till marken utan att er Fader i himlen vet om det.

( Matteus 10:29 )

Låt oss gå tillbaka till Nebukadnessar och se vad som hände efter att han hade uttalat sina högmodiga ord om sina prestationer:

28Medan orden fortfarande var på hans läppar, kom en röst från himlen: ”Kung Nebukadnessar, detta är bestämt för dig: Ditt rike har tagits ifrån dig. 29Du ska drivas bort ur människors närhet och få bo bland markens djur och äta gräs som oxarna. Så ska sju år gå, tills du inser att den Högste regerar över människors riken och ger dem åt vem han vill.”

( Daniel 4:28-29 )

I ett ögonblick förlorade kung Nebukadnessar allt han hade varit stolt över och fick möta svåra tider, precis som det hade förutsagts. Kungen förlorade sin tron, sin stolthet och sin värdighet – en nödvändig erfarenhet för att han skulle förstå och lära sig läxan. Efter en tid insåg Nebukadnessar vem som egentligen låg bakom alla hans framgångar:

31Men när den tiden hade gått, lyfte jag, Nebukadnessar, min blick mot himlen. Mitt förstånd återvände, och jag prisade den Högste och lovade och ärade honom som lever i evighet.

Hans välde är ett evigt välde,

hans rike varar från generation till generation.

32Alla jordens invånare

är att betrakta som ingenting.

Han gör vad han vill

med både himlens krafter och jordens folk.

Ingen kan hindra honom eller säga:

”Vad har du gjort?”

34Jag, Nebukadnessar, prisar nu och upphöjer och ärar himlens kung, för allt som han gör är sant och rätt. Han har makt att krossa de högmodiga.

( Daniel 4:31-32,34 )

Till slut lärde sig Nebukadnessar en värdefull läxa om stolthet. Kan också vi lära oss den läxan på ett enklare sätt, genom att begrunda Nebukadnessars berättelse?

Betyder den berättelsen att våra prestationer egentligen inte är våra egna? Vad kan vi åstadkomma helt på egen hand? En vers ur Johannesevangeliet, där Jesus citeras, ger svaret nedan. Lägg märke till att Jesus upprepar samma ord men formulerar dem något annorlunda för att betona hur viktiga de är.

4Bli kvar i mig så blir jag kvar i er! En gren kan inte bära frukt av sig själv om den inte sitter kvar på vinstocken. På samma sätt kan inte heller ni bära frukt om ni inte är kvar i mig.

( Johannes 15:4 )

5Jag är vinstocken och ni är grenarna. Om någon är kvar i mig och jag i honom bär han mycket frukt, men utan mig kan ni inget göra.

( Johannes 15:5 )

Det är Gud som ger oss kraft och gör det möjligt för oss att vinna en match eller få ett bra jobb. Gud är källan till kreativa idéer när vi brottas med svåra problem, och han ger oss styrka att hålla ut och fullfölja det vi har påbörjat. När vi inser detta uppenbaras Guds sanna natur och hans roll i våra liv, och vi kommer närmare honom.

5Förtrösta helhjärtat på Herren

och lita inte på ditt eget förstånd.

6Var du än går, tänk på honom

så ska han jämna vägen för dig.

( Ordspråksboken 3:5-6 )

6Oroa er inte för någonting, utan be och vädja alltid till Gud, tacka honom och låt honom veta vad ni behöver.

( Filipperbrevet 4:6 )

31Vad ni än gör ska ni göra det till Guds ära, det gäller även när ni äter eller dricker.

( 1 Korintierbrevet 10:31 )

Låt oss erkänna våra begränsningar och finna tröst i vetskapen om att den som förlitar sig på Jesus får frid i sinnet. Han stöder oss genom svårigheter och vägleder oss i hur vi ska hantera känslor av stolthet och värdighet.